Dödsbovärdering
i Eksjö

Eksjö domineras av sammanhängande trästadsbebyggelse från 1600–1800-tal i gamla stan, flerbostadshus 1950–70-tal i Kvarnarp och Snugga och gårdar och byhus i Höreda, Ingatorp och Mariannelund.

Besöket tar normalt en till tre timmar beroende på bostadens storlek. Vi går igenom samtliga utrymmen, även vind, källare, förråd och uthus, eftersom det ofta är där de mest värdefulla sakerna står.

I Eksjö påverkas besöket av de praktiska förutsättningarna: Trästaden har mycket smala gator, låga portgångar och trapphus med branta vindstrappor, och kulturmiljön kräver att väggar och trösklar skyddas noga vid uttransport.

Ingen behöver vara med hela tiden. Många dödsbodelägare lämnar nyckel och får dokumentationen digitalt, särskilt när de bor på annan ort. Restiden cirka en timme öster om Jönköping gör att distanslösningen är vanlig här.

I Eksjö är det uppställning och bärväg som avgör hur dagen läggs upp.

Att bära ut i trapphus utan hiss tar tid, och tiden är en kostnad. Därför prioriterar vi det som är litet, värdefullt och lätt att transportera först: smycken, klockor, konst, böcker och porslin. De stora möblerna bedöms sist och mest realistiskt.

Vi mäter trapphus, dörrar och svängrum i samband med genomgången. Det gör att offerten bygger på verkliga förhållanden och att vi vet i förväg om något behöver isärtas eller sänkas ut genom fönster.

Föremål med möjligt samlarvärde bedöms innan de lämnar bostaden – i Eksjö ofta sådant som hör ihop med bohag i äldre trähus.

I Eksjö uppställning nära porten är svårt och lastplats behöver ordnas i förväg. Vid en värdering betyder det att vi också bedömer hur föremålen ska ut. Ett värdefullt men skrymmande föremål kräver planerad lastplats, och det ingår i bedömningen redan från början i stället för att bli en överraskning på tömningsdagen.

Behövs tillstånd för uppställning ordnar vi det före arbetsdagen. Ni ska inte behöva sköta den kontakten.

I Eksjö saknas hiss i merparten av fastigheterna. Det påverkar inte bara tömningen utan också värderingen.

Nettot är det som räknas. Ett tungt möblemang högt upp i ett trapphus utan hiss får ofta ett negativt netto, och då är skänkning eller demontering på plats det rimliga valet.

Små föremål med högt värde per kilo – smycken, ur, mynt, silver – påverkas inte alls av bärvägen och blir därför relativt sett viktigare i den här typen av bestånd.

Smycken bedöms först på metall och stämpel, därefter på stenar och slutligen på om formgivningen i sig har ett samlarvärde. Ett omärkt guldsmycke har alltid ett metallvärde, medan ett signerat kan vara värt betydligt mer än vikten.

För klockor avgör urverk, referensnummer och originalitet. Finns originalask och intyg kvar höjer det värdet påtagligt, ibland med mer än vad övriga bohaget summerar till.

Kontanter, smycken och myndighetspost läggs alltid undan separat och överlämnas till dödsboets kontaktperson. Handlingar slängs aldrig oöppnade.

Bohag i äldre trähus: kakelugnsrum med tunga möbler, böcker, porslin, kallvind full av sparat husgeråd.

Med sammanhängande trästadsbebyggelse från 1600–1800-tal i gamla stan och flerbostadshus 1950–70-tal i Kvarnarp och Snugga i Eksjö är lägenhetsuppdragen de vanligaste. Bohaget är mer koncentrerat än i ett hus, och genomgången går snabbare.

I en lägenhet ligger värdet oftast i vitrinskåpet, byrålådorna och på väggarna snarare än i de stora möblerna. Förrådet i källaren eller på vinden gås igenom i samma besök.

Praktiskt gäller här att hiss saknas i merparten av fastigheterna, så bärning i trapphus är normalfallet

Ni får ett skriftligt underlag med datum, adress, en post-för-post-lista över värderade föremål, bedömt värde per post och en summering. Fotografier bifogas på det som har ett värde värt att styrka.

Dokumentet fyller två syften: det utgör underlag för tillgångssidan i bouppteckningen och det ger delägarna en gemensam siffra att utgå från vid fördelningen.

Bouppteckningsförrättningen ska hållas inom tre månader från dödsfallet och bouppteckningen lämnas till Skatteverket inom fyra månader. Det är därför värderingen bör göras tidigt – inte veckan innan fristen går ut.

För konst avgör namnet, tekniken och formatet. Numrerad och signerad grafik omsätts löpande, medan osignerade oljemålningar oftast saknar marknad även när ramen är dyrbar.

Böcker har som regel lågt styckvärde men undantag finns: äldre facklitteratur, lokalhistoria, kartverk och kompletta samlingar. Resten skänks hellre än slängs.

Vinterhalka på kullersten i gamla stan gör rullning av tunga lådor svår, och snöröjning där sker med mindre maskiner.

Mottagningen i Eksjö kommun innebär att återvinningscentral i kommunen; äldre allmoge och snickerier från trästaden värderas ofta separat.

Värderingen på plats är kostnadsfri och tar sällan mer än en timme.

Skälet att vi vill se bostaden: trästaden har mycket smala gator, låga portgångar och trapphus med branta vindstrappor, och kulturmiljön kräver att väggar och trösklar skyddas noga vid uttransport.

I Eksjö finns sammanhängande trästadsbebyggelse från 1600–1800-tal i gamla stan och flerbostadshus 1950–70-tal i Kvarnarp och Snugga, vilket betyder att en stor del av värdet ofta står utanför bostaden: i garage, verkstad, bod eller uthus.

Maskiner, elverktyg, trädgårdsredskap och fordonsdelar har en stabil andrahandsmarknad när de är hela och av känt märke. Här bedömer vi driftskick, ålder och om tillbehör finns kvar.

Kemikalier, drivmedel, färgrester och gasflaskor värderas inte utan hanteras som farligt avfall och lämnas separat.

Uppdrag i grannorterna samordnas med Eksjö för att slippa extra framkörning.

Volymen underskattas nästan alltid i sammanhängande trästadsbebyggelse från 1600–1800-tal i gamla stan och flerbostadshus 1950–70-tal i Kvarnarp och Snugga.

Återvinningscentral i kommunen; äldre allmoge och snickerier från trästaden värderas ofta separat.

I Eksjö kommun ingår ofta flera byggnader per fastighet i uppdraget.

En extern värdering finns just för att någon utanför familjen ska sätta siffran. Vi redovisar hur vi kommit fram till varje belopp, vilket gör att diskussionen handlar om metoden och inte om vem som vill ha vad.

Håller oenigheten i sig är försäljning på auktion det renaste sättet att avgöra frågan. Vad som klubbas är marknadsvärdet, och då finns inget kvar att tvista om.

Gäller oenigheten själva arvsfördelningen, och inte värdet på sakerna, är det en juridisk fråga för en jurist eller för en boutredningsman förordnad av tingsrätten.

Vi går igenom bostaden rum för rum och sorterar innehållet i värderingsgrupper – möbler, porslin, smycken, konst, böcker, verktyg och elektronik. Grupperna har olika köpare och därför olika prisbild.

Möbler bedöms på tillverkare, märkning, skick och om delarna är kompletta. Porslin och glas värderas som hela serviser snarare än lösa delar. Smycken bedöms på metall, stämpel och stenar, konst på signatur, teknik och format, och verktyg på märke och funktion.

I Eksjö styrs bilden av vad bostäderna faktiskt innehåller. Bohag i äldre trähus: kakelugnsrum med tunga möbler, böcker, porslin, kallvind full av sparat husgeråd.

En värdering redovisar marknadsvärde: den summa en köpare betalar just nu. Affektionsvärdet finns kvar men går inte att bokföra, och det är nästan alltid där konflikterna uppstår.

Vi säger därför alltid rakt ut när ett föremål har lågt marknadsvärde men stor personlig betydelse. Då är rådet att någon i familjen tar över det i stället för att det säljs för en summa ingen blir glad av.

Eftersom sammanhängande trästadsbebyggelse från 1600–1800-tal i gamla stan och flerbostadshus 1950–70-tal i Kvarnarp och Snugga dominerar handlar det oftast om någon eller några dagar på plats.

Mottagningen påverkar också: återvinningscentral i kommunen; äldre allmoge och snickerier från trästaden värderas ofta separat.

Behov av sanering bedöms på plats: vinterhalka på kullersten i gamla stan gör rullning av tunga lådor svår, och snöröjning där sker med mindre maskiner.

Frågan är inte om ett föremål är fint utan om det finns en betalande köpare nära nog. Stora, tunga möbler kostar ofta mer att flytta än de inbringar, medan små föremål med tydlig marknad kan väga upp en hel faktura.

Föremål utan säljvärde men i gott skick går till second hand i stället för till containern. Det är både billigare för dödsboet och rimligare miljömässigt, och det är också skälet till att vår återbruksandel ligger högt.

Lokalt gäller följande för avsättningen: Återvinningscentral i kommunen; äldre allmoge och snickerier från trästaden värderas ofta separat.